Piercingens historia

Att ha en piercing är inget nytt fenomen. Genom tiderna har vi i många kulturer använt människokroppen för att uttrycka oss. Den äldsta mumien som hittills hittats – Ismannen Ötzi – hade till och med en 5 300 år gammal öronpiercing.

I vissa kulturer var det vanligt för pojkar att få en piercing när de nådde puberteten för att symbolisera att de nått vuxen ålder. Andra använde piercingar för att visa stamtillhörighet, göra uppror mot sin kultur eller för att framhäva fysiska egenskaper. I andra kulturer var piercingar en symbol för rikedom: ju fler piercingar du hade, desto högre var din ekonomiska status.

Piercingar har också spelat en roll i slavhandel och i jakt. I andra samhällen har intimpiercingar varit viktiga i ritualer på grund av deras sexuella fördelar.

Här utforskar vi den spännande och ibland överraskande historien om piercingar som en av de äldsta formerna av kroppsmodifiering.

Rituella piercingar

I vissa kulturer brukade ungdomar piercas när de nådde puberteten för att symbolisera att de blivit vuxna. I Borneo, till exempel, piercade både pappan och mamman en av sina barns öronsnibbar var för att symbolisera barnets självständighet.

En annan intressant piercingritual utfördes för att hålla demoner och onda andar borta. Många stammar tror att demoner kan komma in i kroppen genom örat. De skyddar därför sig genom att sätta en metallbit i örat, eftersom de tror att metall stöter bort demoner och onda andar.

Vissa stammar har till och med använt intimpiercingar både för sexuell stimulans och för att öka fertiliteten. Lite senare, i 1700-talets Europa, användes piercingar för motsatsen: för att förhindra onani och de moraliska problem som det leder till!

Sjömän och piercingar

I hela Europa ansåg man förr att sjömän behövde pierca ett öra efter att ha korsat ekvatorn. Men örhänget hade också en annan funktion. Det fanns tidigare en känd myt om att öronpiercingar gav bättre syn

Förutom det tjänade örhänget ett annat syfte. Särskilt under medeltiden var en kristen begravning mycket viktig för de flesta européer. Om fartyget sjönk och sjömannen hittades eller spolades i land kunde sjömannens örhänge användas som betalning för en värdig, kristen begravning. De flesta örhängena var därför gjorda av guld på den tiden.

I den arktiska regionen användes dock piercingar för att ge jägaren tur. Arktiska jägare brukade imitera valrossar för att komma närmare och döda dem. De gjorde detta genom att pierca sina läppar och sätta på sig långa smycken som skulle efterlikna valrossens tänder.

Piercingar och pengar

I vissa delar av världen är en piercing kopplad till ens sociala status. Ju rikare man är, desto fler piercingar har man.

I forntida Indien, till exempel, gjordes piercingar ofta vid stora och dyra fester, där värden betalar en person för att pierca sina barn eller barnbarn och därmed ge dem högre status. Smyckets material gjorde ofta också stor skillnad. Att bära piercingar av ädelmetaller, till exempel guld, visade tydligt att man hade det bättre ställt än de som bar horn eller ben.

I vissa delar av Indien använder människor fortfarande stora och vackra piercing-smycken som en statussymbol. Detta gäller särskilt för näsringar, vilket många kvinnor i Indien har. Dessutom sägs det i Indien att en piercing i vänster näsborre hjälper till att lindra mensvärk!

Slavhandel och piercingar

Piercingar spelade dessutom en stor roll i den transatlantiska slavhandeln och är ett exempel på situationer då piercingar inte ansågs vara attraktiva. Kvinnor byttes ofta för sexuella ändamål under slavhandeln, vilket innebar att en kvinnas utseende var av stor betydelse.

Kvinnor utvecklade tekniker för att undvika att bli utnyttjade. Så de deformerade sitt utseende avsevärt genom att pierca sin underläpp och så småningom sätta in ett plattliknande föremål som kallas pelele. Dessutom slet man ofta ut sina framtänder för att ge plats åt en större pelele när piercingen sträckte sig. När pelelen togs ut hängde underläppen som en tunn läderring under hakan, vilket avsiktligt gjorde kvinnorna mindre attraktiva.

När öronpiercingar var omoderna

Det fanns en tid då öronpiercingar nästan försvann under flera hundra år. Från ungefär 600-talet till 1500-talet var öronen tvungna att täckas av antingen hår eller kläder. Det var därför inte praktiskt att bära örhängen när hår eller kläder hängde mot dem. Därför försvann öronpiercingen från modet i Europa ett tag, åtminstone för kvinnor. På den tiden bars örhängen i allmänhet av samhällets lägsta klasser: slavar och sexarbetare.

För män var örhängen dock mycket fashionabla under en period. Strax innan örhängena blev populära för kvinnor igen fanns det en period då fler män än kvinnor hade hål i öronen. På 1500-talet bar flera framstående personer ett örhänge (i bara ett öra). Bland dessa personer hittar vi bland annat Shakespeare, kungen av England och andra viktiga personer. Den trenden var dock relativt kortvarig.

Ökande popularitet

Efter andra världskriget började piercingar bli vanligare i den västerländska kulturen igen. Subkulturer som punkrörelsen och den manliga homosexuella subkulturen bar piercingar för att skilja sig från andra. Sedan spred sig den trenden snabbt till samhället.

Numera är det nästan vanligare att ha en piercing än att inte ha en. Piercingar kommer och går: det som är i mode i dag kanske inte kommer att vara i mode igen. Vem vet vilka piercingtrender som kommer i framtiden!